Nu eller aldrig
I januari 1994 började mitt nya liv, då mötte jag Jesus. Jag är född och uppväxt på västkusten i ett vanligt svenskt hem. Som barn skulle vi tala sanning, inte svära och ibland följa med till kyrkan. Vi fick tidigt lära oss att hjälpa behövande människor. Att dela med sig av både pengar och ägodelar var ett viktigt inslag i vårt liv. Vid ett tillfälle, då min mamma skulle skicka några lådor med kläder till behövande människor i utlandet, gjorde vi barn i ordning några smörgåsar, jag tror det var bröd med smör och ost på, och vi lade ner dem i lådorna. Vi tyckte att de som hade det dåligt ställt inte bara behövde kläder utan även mat. Det vi barn inte visste om var att det tog flera veckor att frakta lådorna. Men tanken var god. När jag var i 20-årsåldern flyttade jag till Stockholm, läste på gymnasiet och senare företagsekonomi. Jag arbetade först på kontor och sedan som säljare. I början av åttiotalet kände jag att Gud sökte mig, jag gick till olika församlingar och lyssnade på en del kristen musik. Men mer än så blev det inte. Istället lade jag all min energi i de företagen som jag hade startat. I och med detta så försvann Gud mer och mer ur mitt liv.
Ibland när jag satt i bilkön på väg till arbetet, funderade jag över mitt liv. Jag undrade om detta var allt – ny bil, nytt hus, resor och nya företag – men plötsligt ringde telefonen och dagen var på nytt i full gång, så var det år efter år. I början av nittiotalet blev det skilsmässa. Jag var ute i nattlivet och trodde att jag där skulle finna lösningen på mitt sökande. Hade olika relationer men sökandet fortsatte. I januari 1994 kom en förändring.
I mitt tidigare sökande hade jag lämnat många brustna hjärtan bakom mig. Nu var det min tur, jag blev lämnad på samma sätt som jag hade lämnat andra. Detta resulterade i att jag fick syndanöd över min situation och Gud fick möjlighet att komma åt mitt hjärta. Tre dagar senare gick jag till en församling. Jag visste att pastorn i slutet av Gudstjänsten brukade ge människor möjligheten att omvända sig (ta emot Jesus till frälsning). Jag väntade bara på att mötet skulle ta slut så att jag kunde lämna mitt liv till Jesus. I samma ögonblick som jag tog emot Jesus kändes det som om en stor ryggsäck lyftes från mina axlar. I och med den stunden började ett nytt liv, jag var då 43 år gammal.
Jag förtröstar på honom. Han har aldrig svikit mig under mina år som kristen – frälst. Listan kan göras lång över alla de mirakler och bönesvar som jag fått vara med om fram till idag.
Det första bibelordet jag fick av Herren var från Josua 1:8,9: ”Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då skall du lyckas i det du företar dig, och då skall du ha framgång. Har jag inte befallt dig att vara stark och frimodig? Var då inte förskräckt eller förfärad, ty HERREN, din Gud, är med dig vart än du går."
