Jag har haft en tro på Gud sen barnsben. Jag har hört mamma berätta om Jesus sen jag var liten. Hon brukade be ”Fader vår” på assyriska på kvällarna med mig och min syster innan vi skulle sova. Hon lärde oss att Gud ser allt, att vi ska frukta Honom och att Han hör bön. Hon tog med oss till kyrkan, men sen blev det att vi bara besökte kyrkan under högtider, som jul och påsk. Kyrkan blev en plats där jag fick träffa familj, släkt och vänner. Inte så mycket mer än så. Jag brukade be lite då och då, men hade ingen egen personlig relation till Gud. Jag förstod mig inte på min egen tro. Jag bad men fick aldrig uppleva Gud tala tillbaka till mig. 

Men sen fick mitt liv en rejäl vändning. När jag var 22 år, hade jag mer än tre jobb samtidigt, för jag trodde att jag med egen kraft kunde hjälpa min familj ur den svåra ekonomiska situationen vi befann oss i. Jag var utsliten och trött på att jaga pengar, som jag då trodde skulle hjälpa min familj och ge oss ett bra liv och lycka. Med egen kraft ville jag "rädda" familjens ekonomiska situation. Men inget hjälpte.

Under samma period berättar en vän för både mig, en annan vän och för min syster hur just hon mött Jesus. Att hon fått en personlig relation med Gud. Jag trodde på att det hon berättade var sant, men samtidigt undrade jag varför inte jag fått uppleva Gud personligen så som hon fick. 

Efter den kvällen gick jag runt och tänkte väldigt mycket på det min vän hade berättat. Men så en kväll efter detta satt jag på min säng i mitt sovrum och grät ut till Gud. Jag var trött, mentalt men också fysiskt trött. Som 22 åring kände jag mig redan utmattad och i princip utbränd. Trött på att jaga pengar. Trött på att min familj alltid haft det kämpigt med ekonomin. Jag kände mig deprimerad. Jag tog bibeln som mamma tidigare hade gett mig och tänkte "jag förstår mig inte på bibeln och jag vet inte vad jag ska läsa eller vart jag ska slå upp i bibeln" men trots det så gav jag det ett försök och var desperat efter att höra från Gud. Men innan jag öppnade bibeln talade jag ut till Gud. Jag ville ha ett svar. Jag frågade Gud ”varför tillåter du så mycket lidande i min familj? Varför har min familj det så svårt ekonomiskt, varför hjälper du inte oss? Om du är så god, och du finns, varför gör du inget?” Jag ställde den frågan till Gud i mitt sovrum i min ensamhet. Jag gick till Gud den kvällen ledsen, besviken, trött och med ett förkrossat hjärta. Jag blundade och bad verkligen från hela mitt hjärta ”Gud snälla tala till mig, varför hjälper du inte oss!” 

Sen så öppnade jag bibeln ovetandes om vad jag ska läsa eller vilken sida jag ska läsa, för jag hade knappt läst i bibeln tidigare och jag hade ingen tidigare kunskap om bibeln. 

Jag bara öppnar bibeln med gråt och förtvivlan i hjärtat och då öppnas Lukasevangeliet 12:22-34:

"Sedan sade Jesus till sina lärjungar: "Därför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. Livet är mer än maten, och kroppen är mer än kläderna. Se på korparna. De varken sår eller skördar, de har varken förråd eller lada, och ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna? Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en aln till sin livslängd? Om ni inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då för allt det andra? Se på liljorna, hur de växer. De varken arbetar eller spinner. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har! Fråga inte vad ni ska äta och dricka, och oroa er inte. Allt detta söker hedningarna i världen efter, men er Far vet att ni behöver det. Nej, sök hans rike, så ska ni få detta också. Var inte rädd, du lilla hjord, för er Far har beslutat att ge er riket. Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör. För där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara."

Jag bara visste att Jesus talade till mig just då. Det var så tydligt och så självklart för mig. Helt plötsligt upplevde jag hur Gud sa genom dessa bibelverser:  ”Du har försökt jaga pengar och trott att de ska lösa alla era problem i familjen, du har bett om min hjälp med ert företag och andra jobb men du har inte sökt mig och min vilja i ditt liv.  Sök först mitt rike så ska du få allt det andra också, för jag vet vad ni har för behov, så som jag matar fåglarna ute i naturen som själva inte arbetar så kommer jag också att ta hand om er och förse er med det ni behöver."

Det var det absolut tydligaste och första tilltalet jag någonsin hade fått personligen från Gud genom Hans ord. Jag stängde bibeln och var chockad men samtidigt kände jag en sådan övernaturlig frid och ett hopp och förstod att bibeln verkligen består av levande ord som är från Gud. Jag bara visste att Gud talade till mig där och då och att Han kallade på mig. Jag behövde söka Hans rike – jag behövde lära känna Gud och med ett öppet hjärta vilja veta vem Han är. Samtidigt som jag kände en frid och glädje, fick jag även en syndanöd. Med andra ord förstod jag från djupet av mitt hjärta just där och då att jag syndat mot Gud och att jag behöver förlåtelse för mina synder. Jag grät och bad om förlåtelse för allt jag gjort emot Gud, och för att jag inte tidigare sökt Honom. Jag förstod att Gud tillät mig gå igenom det här för att faktiskt vilja söka Honom helhjärtat. Jag förstod att om allt bara hade flutit på i mitt liv, skulle jag inte sökt Honom som jag faktiskt gjorde. Idag tackar jag Gud för det.

Samma kväll som min vän berättade för mig, min syster och en vän om hur hon fått möta Jesus personligen, undrade jag vilken kyrka jag ska gå till. Då berättar en annan vän som också var på plats om hur hennes pappa fick möta Gud i en kyrka. Jag åkte till den kyrkan med min mamma, utan att känna någon där. Utan att pastorn kände mig eller ens visste vem jag var, så besvarade han frågor som jag hade ställt till Gud dagen innan. Söndag efter söndag fick jag uppleva det och då förstod jag – jag har verkligen hittat hem, och min tro har sedan dess växt starkare.